Bondbönor

Idag premiäråt jag bondbönor för i år. Eller rättare sagt, jag åt bondbönor för första gången på riktigt länge. Bondbönsvällingen jag fick som barn har avskräckt mig, fram tills idag.
Mjukstartade med att äta bönorna lite vid sidan om kantarell- och skinkpajen jag åt till middag. Kokade bönorna i saltat vatten och strödde lite flingsalt över när jag åt. Dom fick helt klart godkänt!
Så till den grad att jag lockas av att laga någon mer bondbönsrätt. Jag tror bestämt att det lutar åt den här, som en av mina matbloggsidoler höjt till skyarna. Någon som har något annat bondbönstips?

Det blir med andra ord en tur tillbaks till trädgårdslandet för en lite större skörd. Om farfar delar med sig vill säga, det finns få maträtter som får honom så lyrisk som bondbönsvälling. Tror dock att det dröjer några år till innan jag kommit så långt att det är dags att smaka just den igen.