I våras tillbringade jag en månad på sjukhus, på en stol bredvid pappans sjuksäng. Han fick varken äta eller dricka utan fick dropp och sondmat. Ironiskt nog delade han rum med en farbror som fick äta, men inte ville. För att farbrorn trots allt skulle äta åtminstone något så fick han vad sjukhuset kallar önskekost. En lång lista på all tänkbar alldeles särskilt god mat där man väljer precis vad man vill och så lagas det iordning.
När pappan fick komma hem i början av sommaren och ville äta men inte kunde, för att maten inte fick plats i magen, så införds begreppet önskekost även hemma.
Trots önskekost så blev magen sämre, han gick ner drygt tjugo kilo i vikt.
Imorse opererades han och när jag kom upp på sjukhuset ikväll så låg han i sängen och funderade över vad han skulle önska sig för mat när han kommer hem. Och så sa han att han kände sig hungrig. Det var dom finaste orden jag hört på länge.
För egen del har maten haft lite lägre prioritet den senaste tiden. Mycket yoghurt och många mandariner blir det. Ikväll letar jag bland favoritsidorna och gör en egen lista med önskekost som jag ska unna mig själv när livet blir vardag igen.
Önskekost
Gulaschsoppa
Kantarellpizza med färsk spenat
Vegetariska favoriten
Pitabröd med fyllning av alla dess slag
Indisk kycklinggryta och hembakat naanbröd
Banankaka
Fantasifulla kex
Surdegsbröd
Citron- och vallmofrökaka
Chokladfluff
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vad rörd jag blir när jag läser din text. Tänk vad jobbigt att dela rum för två personer med precis motsatt situation. Men vad underbart med din pappas ord. Jag tänker på dig och håller tummarna för att han nu kan börja äta igen. Kul att du har mina kex på din önskelista. Tack för det. Kram Eva.
Vilken underbar idé med Önskekost! Och vilken härlig lista du har. Får man härmas? Ha en skön helg!
Åh, läser dina recept och blir tok hungrig... Är det egna påhittade saker? I så fall är jag mäkta imponerad. Måste nog allt testa något.
Lycka till med allt!
Mvh Kristin
:)där det inte står något annat, är det ur eget huvud. men detklart inspirationen kommer ju oftast någonstans ifrån, medvetet eller omedvetet.
Hoppas att din pappa snart får äta sina önskerätter. Det var fint, det du skrev om honom.
Blir också (liksom Lumumma) sugen på att göra en egen lista med önskekost.
Håller tummarna för din pappas tillfrisknande. Samt blir sjukt sugen på goda saker!
Skicka en kommentar